Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slätt bevare oss milde Herre Gud.” På torget stod ända fram
till reformationen Thore Långs bild, säkerligen ett gammalt
afgudabeläte, med hvilket folket dref mycken vidskepelse.
Den tjänstgjorde som stadens spögubbe; där rådbråkades
förbrytare och piskades äktenskapsbryterskor. I stadens
klosterskola, Sveriges dåvarande förnämsta undervisningsanstalt,
verkade en så märklig man som Petrus de Dacia, ännu i dag
ihågkommen och berömd för sitt arbete om sierskan Catharina
af Stumbelen. Hit kom 1248 den påflige legaten Guilielmus,
Episcopus Sabinensis, för att hålla möte med allt Sveriges
prästerskap.
Men mot medeltidens slut försvann all denna härlighet.
Handeln flyttade till andra orter, och den gamla tidens värsta
förbannelse, örlig, brand och pest, gick öfver staden.
På Livijns tid var Skenninge en liten men vänlig stad,
nästan en landsby, genomfluten af Skena ån, som gifvit staden
dess namn. Den skuggades af lummiga löfträd, och
vidsträckta potatisland, lin- och hampgårdar upptogo det mesta
utrymmet mellan de små röda stugorna. Af de tre kyrkorna
stod endast Vårfrukyrkan. Torget hade ännu sina forna
proportioner och var större, än då behöfligt var. Där låg
rådhuset, efter flera eldsvådor uppbyggdt af sten; i dess nedre
våning inneslöts stadens skola, där conrektor och en apologist
meddelade undervisning i de vanligaste skolämnena från
räkning och skrifning till latin.
Trots detta anspråkslösa yttre frodades ännu minnena om
en förgången storhet, så mycket mera fantastiskt, då så godt
som hvarje spår däraf försvunnit. Öppnar man Engedahls
omständliga beskrifning af staden; finner man, huru hvarje
kulle, hvarje stenhög eller ruin i trakten har sin historia.
Det är förklarligt, om Livijn i fädernestadens sköte greps af
kärlek till sagan och historien. Släktminnena förde redan detta
med sig. Sedan Wasakungarnas dagar hade förfäderna bebott
dessa nejder, sedan hundra år tillbaka sutto de som Skenninges
andliga styresmän. Det var genom prosten Claudius Magni
Livins energi, som staden så hastigt uppbyggts, efter den stora
branden 1718. När Clas om söndagarne satt i kyrkan hade
han dennes kostliga grafvård framför sig; på annat ställe i
kyrkan fanns en stor tafla, till åminnelse af hans möderne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
