Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans ekonomiska förhållanden borde varit de gynnsammaste,
han hade fullt upp med kamrater, och på nya intryck bor han
icke hafva lidit brist.
Men Livijn trifdes icke i Lund. Kanske berodde detta
ytterst därpå, att förhållandena voro för nya för honom.
Liksom uppsvenskar i allmänhet tyckte han icke om Skåne och
skåningarna.
Äfven universitetsförhållandena tilltalade honom icke,
såsom framgår ur flera yttranden i hans bref under senare år.
”Anmärkningarne,” skrifver han den 27 februari 1804 (H.
I, 54) ”böra till mig öfverstyras. De lära smaka å la Lundblad
eller rättare sagt å la Wåhlin, Lund, eller hvad faen du vill.”
På återvägen från Tyskland 1814 besökte han Lund och
gaf i ett bref till Hammarsköld1 uttryck för sina känslor. De
voro icke blida. Han fann Lund lika så obehagligt som förr.
”Tonen är ej förbättrad och något af dansk skånskhed lyser
öfver allt fram: Der är också ett universitet, säger geografen.
Ja med universitets namn, heder och värdighet, men
egentligen i alla henseenden ett gymnasium, hvars förträde för det
i Linköping ej är fulltygad. Staden är liten; (ganska riktigt)
och oansenlig. Oändeligt riktigt!...
Der finnes ock en domkyrka af gothisk byggnadsart,
hvars torn äro rätt vackre. Har funnits, bäste herr geograf,
endast har funnits. Nu finnas de ej mera. Det hat mot allt
gammalt, h. e. gothiskt, h: e: konstmässigt, som utmärkt det
kära fäderneslandet, har ock förmått vällofl. kyrkorådet i
universitetsstaden Lund att låta sin upplysning påskina för all
skånsk allmoge och afbryta tornens gamla oansenliga byggnad
och i dess ställe betäcka dem med tvänne sockerasklock af
koppar...”
I denna stil fortgår skildringen. Det enda Livijn var nöjd
med var sammanträffandet med Holmbergsson och Tegnér.
I den förre fann han ”den lärdaste af alla svenska jurister”.
Om Tegnér yttrar han, att han ”är rolig, qvick och i umgänget
liflig”.
Detta allmänna missnöje förstärktes nog af flera speciella
förhållanden, hvilka hvar i sin mån bidrogo till, att han
utbytte Lunds universitet mot Uppsala. Det tyckes, som om han
‘ H. IV. 66.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
