Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en krets af muntra ungdomar, unga mamseller och välvilliga
tanter. Det var baler och utflykter omväxlande. ”Balett hos
Holmens, då ett förbannadt vesende var.” ”Ute och sjöng
med Berger för mamsellerna Yckenberg, fru Tillman” o. s. v.
”Trette med Vestgötharne.” — ”Med Mobeck på
gästgifvare-gården.” — ”Afbrändes ett fyrverkeri hos Holmens.”
Julaftonen tillbringade han hos fru Zetterberg långt
nöjsammare än föregående året. Den 26 spelade han hela natten
och sjöng Staffans visa.
Den ena festligheten af löser den andra. Han är utklädd
än till skjutskarl, än till båtsman. I denna stil fortsätter
skildringen ett godt stycke in på vårterminen.
Upsala var i detta ögonblick en liten illa byggd stad utan
ordentliga gator. En gravyr af Martin från slutet af 1700-talet
gifver en åskådlig föreställning om, huru landtligt
omgif-ningarna kring Fyrisån tedde sig. Här liksom i Lund drefvo
kor och svin fritt ikring på gatorna; hela Fjärdingen utgjordes
af ett gytter af små röda stugor med torftäckta tak. Sederna
voro råa. öl och brännvin voro studenternas vanliga dryck,
hvilken intogs på ruskiga lokaler, som gästernas piprök gjorde
ännu otrefligare. Ett vanligt nöje utgjordes då och långt fram
i seklet af trätorna mellan olika nationer eller med stadens
”brackor”; äfven fönsterinslagning hörde till denna tids
omtyckta studentnöjen.1
Naturligen var Livijn med i allt detta. Torggruff hörde
icke till sällsyntheterna, och den 18 maj 1803 slogo östgötarne
ut fönstren på Gästis.
Men detta sällskapslif förljufvades äfven af andra nöjen.
Ostraffad dansar sällan en yngling på så många baler och bland
så många ungmor. Snart hade en af skönheterna fjättrat
Livijn vid sin triumfvagn. Den i sin egen föreställning så
hårde, för alla veka känslor otillgänglige, svärmade för första
gången. Berättelsen om denna kärlek är icke full af
spännande förvecklingar. Den ledde till intet, men man anar äfven
bak almanackans torra notiser, huru full af romantik, huru rik
på inre upplefvelser den varit för hjälten. Föremålet för denna
kärlek var den unga Laurette Tunelius; i almanackan kallas
hon vanligen Tunelia, i brefven ofta Laurette T. Hennes
1 Beskow, Lefnadsminneti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
