Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 dec. 1804 skref: ”Mamsell Thunelia har jag denna termin
ej sett. Hennes mor är sjuk.” Den 1 sept. 1805 (H. I, 122)
skref Livijn: ”Säkert fattas det mig något. Månne det skall
vara kärleken, som ännu ej, enligt hvad jag numera tror,
inträngt i mitt hjerta, ty Laurette var blott en gryning, som
aldrig dagades. Jag vet ej sjelf, men i vissa ögonblick
förefaller det, som om jag saknade något.”
I en af de dikter, Trånad efter kärlek, som han samtidigt
sände Hammarsköld, får denna känsla ett sannt och äkta
uttryck:
När skall denna dystra blick
En gång vällustdrucken följa
Någon flickas gudaskick?
När skall jag min oro dölja,
För mig sjelf? Än stålt än öm
Fladdra lik en morgondröm.
När skall lågan i mitt bröst
För ett annat hjerta brinna?
När skall jag med bruten röst
Inga ord för känslan finna?
När skall qvalet önskat bli
Och jag himlen se deri.
När skall denna kalla själ,
Som i verlden blott ser dårar,
Brinna för en broders väl,
Skänka honom sina tårar?
Menskligheten i dig se,
Och åt den sin dyrkan ge.
Hammarsköld uppfattade fullkomligt riktigt den
otillfredsställda och innestängda lidelse, som fick sitt uttryck i
dessa verser, då han skref, till vännen, att det otvifvelaktigt
fattades honom en ”älskarinna”. ”Dina små rörande sånger
till denna tillkommande, bevisa det nogsamt. I denna
framtida himlaskänkens, i din heliga känslas, i vänskapens namn
besvär jag dig: mörda intet Venus Urania i famnen på en
gatnymf! Huru kan du, efter att ha kysst en sådan, bjuda
dina läppar åt sånggudinnan?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
