Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt hvad detta lifvet mägtar att hysa, och måhända ändå något
mera. Jag kunde allt och ville intet, eller och tvertom.”
I romanen återfinna vi också den scen, då "Tunelia timens
pudensque.. osculum dedit mihi”.
Slutet af episoden i Axel Sigfridsson, huru en vän till
honom, en ung och enfaldig baron, uttränger honom ur den
skönas gunst, hur båda göra narr af honom, huru han blir
vittne till en scen, då de planlägga ett skämt mot honom, och
huru han då framträder, örfilar upp baronen och skänker
den otrogna sitt förakt, är fritt tilldiktadt men i full
öfverens-stämmelse med karaktärerna. I almanackan endast skymta vi,
att särskildt Iser sökt tränga sig emellan Livijn och Laurette
och äfven tyckes hafva rönt någon uppmuntran.
I allt väsentligt bär skildringen i Axel Sigfridsson tecken
af att vara en trogen tolkning af Livijns uppfattning af sig själf
och Laurette. Livijns eget våldsamma och naiva väsen
framträder mycket tydligt hos hjälten. Det demoniska draget hade
äfven det sin motsvarighet, men är framför allt ett uttryck för,
huru Livijn önskade att vara. Laurette är en skälmaktig,
brunögd flicka, som väl aldrig tagit Livijns uppvaktning
alltför allvarligt, men ej heller var den utstuderade kokett, som
Livijn i romanen vill göra henne till. Det bör för öfrigt
framhållas, att om hon också af Livijn är ärnad som en
framställning af en demoniskt hjärtlös kokett, har hon ej mycket af
världsdamen i sitt väsen. Den ursprungliga verklighetsbilden
med de små studentförhållandena från Fjärdingen bryter naivt
igenom den romantiska fernissan. Likaledes bär hennes och
baronens försåtliga anslag mot Axel Sigfridsson mera
karaktären af studentupptåg än af de vanliga hämndeakterna i tidens
romaner.
Det finnes så mycken omedelbarhet, så mycken stormande
ungdomskärlek i denna episod af Livijns lif, att man ej ett
ögonblick tvekar om att allt är äkta. Dock är det väl icke
omöjligt, så fylld af romanernas fantasivärld, som Livijn i
detta ögonblick var, att redan då han genomlefde dessa
händelser, de i någon mån lånat färg från denna. Under
seklets första år läste Livijn och öfversatte första delen af
en numera oläsbar roman af Friedrich Bouterwek, den
kände estetikern och litteraturhistorikern. Hjälten i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
