Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon mångfaldiga förslager dag ut och dag in utan att utföra
något enda.1
Livijn måste slå sig fram utan understöd från modern.
Det gick tack vare hans energi, men de båda närmaste åren
voro synnerligen betungande. Någon kondition kunde han
icke få, då han i juli 1805 återvände från Brunneby till
Stockholm. Han förutsåg redan i andanom, att han skulle blifva
nödsakad att lefva på författaremanéret, svälta och göra skuld.
”Det är hårt att veta med sig, att man äger så goda kunskaper,
som flera af dem, som ofta nedtrampa en och likväl bli, som
Shakespear säger, sparkad af lyckan.” Morbrodern kom
honom emellertid till hjälp och lät honom bo hos sig samt äta
fritt mot det, ätt han läste med ett par gossar. Han lånade
honom också af egen drift pengar för att upphjälpa sin
bristfälliga garderob. Han flyttade först från morbrodern i början
af 1806, då han erhållit en kondition hos öfverkommissarien
Ek, som bodde på Assistensen på Riddarholmen. Han
stannade dock icke länge; i början af juni uppstod en brytning
mellan honom och principalen. Livijns ”vilda temperament”
passade icke för dylika befattningar. Han stod nu åter så
godt som på gatan. ”Jag fäcktade efter rum, och vid hvarje
steg jag gjorde, kunde jag ej upphöra att kasta min blick
tillbaka på mina små utsikter. Mina utsikter äro grufliga,
hvarmed skall jag uppehålla mig, hvarmed skall jag betala mina
björnar, jag vill ej, att någon skall genom min åtgärd blifva
lidande, och nu måste jag allt mer och mer fördjupa mig i
skuld.”
I denna misère försökte Livijn att slå mynt af sina
litterära talanger. Han öfversatte ett lustspel af J. F. Jüngers,
”Der Revers” (”Reversen”). Stycket inlämnades till De
Broen, direktör för Djurgårdsteatern, och uppfördes första
gången den 23 juli 1806 och gick fem gånger öfver scenen.2
Troligen har morbrodern, som hade försänkningar i
teatervärlden, jämnat vägen för honom. Livijn bad äfven
Hammarsköld placera hans öfversättning af Bouterweks ”Grefve
1 Längre fram flyttade Juliana ned till modern på Brunneby. Livijn
var under senare år hennes förmyndare, och’ förvaltade hennes arfvedel väl;
när hon dog 1847 utvisade hennes bouppteckning ett öfverskott af 651
riksdaler 7 skilling och 1 runstycke.
* Dahlgren, Anteckningar om Stockholms theatrar, s. 327. -
Mor-t e n s e n, C. Livijns dram. författarskap, s. 133.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
