Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalen för svensk litteratur), genom hvilka de nya estetiska
och filosofiska åsikterna spredos bland en större allmänhet.
De bästa och intressantaste artiklarna i dessa tidskrifter hade
Höi jer till författare.
På dessa 90-talets kultursträfvanden gjorde först
Reuter-holms och sedan Gustaf IV Adolfs ljusskygga åtgärder ett slut.
Den förre hade börjat med att införa nästan fullständig
tryckfrihet, men redan samma år dömdes Thorild till landsflykt.
Gustaf IV Adolf fortsatte med den ena inskränkningen efter
den andra. 1798 infördes åter så godt som fullständig
tidnings-censur, och periodiska skrifters utgifvande blef därefter
beroende af kanslikollegiets tillstånd. Därmed upphörde
tidskriftslitteraturen. Både Silverstolpes Journal och G.
Adler-sparres Läsning i blandade ämnen gingo in under de närmaste
åren. Hofkansler var efter 1800 års riksdag Zibet, snart
allmänt hatad för sina trångbröstade åtgärder. 1803 förbjöds
införandet af danska skrifter utan särskildt tillstånd af Kungl.
Maj: t, och följande år drabbade samma öde franska tidningar
och franska böcker. Höijer utestängdes från befordran och
hindrades 1806 att utgifva en litteraturtidning, med hvilken
han afsett att underhålla ”den heliga elden i kolen och under
askan här vid polen till... en pust snart kunde återtända
lågan” (H. II, 28), samt drefs för ett par år i frivillig
landsflykt.
Det var således hårda tider i den svenska vitterheten och
den svenska vetenskapen, när Hammarsköld och Livijn vistades
i Upsala. Den svenska litteraturens järnår kallar
Hammarsköld dem i Prospektet till Lyceum. På fem år utkom
ingen litterär tidskrift. I vitterheten härskade de
akademiska pristagarna och epigonerna, Wallin, Kullberg,
Wall-mark, Valerius m. fl. Det bästa, som öfver hufvud
producerades, var sällskapsvisorna. Betecknande är ett yttrande af
Tegnér, då han hört, att ett af hans poem upplästs i Svenska
Akademien: ”Den vittra hungersnöden måste vara stor, då
man ger sig på grafskrifterna, isynnerhet de, som komma från
Lund.” Med rätta nämnde Hammarsköld i Lyceum
Adler-beths öfversättning af Vergilius som det mest glädjande
fenomenet under dessa år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
