Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löna skriften. Han uppmanade honom att vänta med dylika
angrepp, tills han blefve allmänt känd och erkänd, ”Träd då
fram och slå despoten med ditt snilles ljungeld”. (H. 1, 82.)
I det af Livijn begärda utlåtandet yttrade akademien:
Akademien har ”funnit en lycklig bildningsgåfva, men
hade önskat, att den varit mera styrd af Smakens föreskrifter;
att tankarna och uttrycken varit mera bestämda, att flera i den
högre vältaligheten mindre tjenliga uttryck, såsom: Skampålar,
Historiens rullar, lyckans af skedskyss m. fl. blifvit undvikne”.
Livijn gaf akademien rätt angående ”historiens rullar”
och ”lyckans afskedskyss”, men var för öfrigt förargad öfver
att hafva blifvit frånkänd all smak. Den ”svenska Göthe han
stadnar i putten”, utbrister han med sin vanliga humor.
”Dock Svenska Akademien skall säga annat, om jag skrifver en
gång till.” (H. I, 111.)
Man kan till fullo instämma i akademiens omdöme. Men
det bör också framhäfvas, att det finnes tankar utströdda litet
hvarstädes i detta tal, vittnande om skarpsinne och moget
omdöme. ”Lycklig den man,” säger t. ex. författaren, ”hvars
minne trotsar tidehvarf och åldrar, som efter hundrade år,
synes hafva varit en stor man — han var det verkeligen.”
Karaktäristiskt for Livijns hela uppfattningssätt äro också
följande reflexioner:
”Hvaraf kommer det då, att en ovanlig menniska ailtid
måste beskyllas för brott eller berömmas för dygder hon ej
äger? Att sanningen sällan lemnar ryktet dess värf, att
oväldigheten sällan skrifver dess historia?” Och han svarar: ”Det
fordras merendels en stor förtjenst för att vinna sin samtids
uppmärksamhet, ett starkt och förskräckande slag för att väcka
den. Har det skett, se då visar sig på en gång en här af
till-bedjare och föraktare, då ljuda smickret och förtalet lika högt.”
Dylika observationer vittna om, huru djupt Livijn redan
tänkt öfver vissa lifvets problemer. Huru hade han icke under
de sista åren försökt att utmärka sig, huru gärna ville han
icke själf med ”ett starkt och förskräckande slag” väcka
uppmärksamhet. Det var endast därför, som han täflade i Svenska
akademien.
Äfven på andra ställen i talet spårar man under den
historiska omklädnaden Livijns egna drag. Så då han talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
