Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt den ovärdige författaren, hvilken var afsedd att fullständigt
förkrossa honom.
Den af Livijns dikter under senare hälften af 1804, som
Hammarsköld satte högst, var Ode till inbiUningskraften. Den
täflade troligen vid första sammankomsten 1805 och vann
antagligen på Hammarskölds anbefallning pris.1 Numera är
det omöjligt att instämma i dennes loford. Både meter och
ordval förråda nybörjaren.
1804 diskuterade ännu Livijn och Hammarsköld frågan,
om man borde vid öfversättningar fritt omtolka eller ord för
ord följa originalet. Livijn insände till vännen en rimmad
öfver-sättning af den latinska elegikern Cn. Cornelius Gallus’ Lydia,
hvilket passade till originalets smältande rytm. Eljest var han
en svuren motståndare till det härskande parafraserande
ma-néret och öfversatte under dessa år på antikt versmått några
stycken af Tibullus’ och Propertius’ elegier. Han försökte
äfven tolka sonetter af Petrarca och Shakespeare samt elegier
af Goethe; i intetdera fallet uppnår han någon större
formfulländning.
En särskild grupp bland Livijns ungdomspoem utgöres af
ballader och andra i folkvisestil hållna dikter. Intresset för
denna diktart uppstod i England, där det kan spåras tillbaka
ända till Drydens och Addisons dagar. Det var dock först
Macphersons Ossiansdikter (1760) och Percys upplaga af
gammal-engelska folkvisor (1765), som bragte balladdiktningen
på modet.
I Tyskland fördjupade Herder förståelsen för
folkdiktningen, och Bürger och Goethe skapade mästerliga ballader.
Det var närmast från Tyskland, fast med Danmark som
mellanhand, som balladen kom till Sverige. Den första af betydelse i
vår litteratur är den öfversättning af Baggesens ”Ludvigs
Gjen-faerd”, hvilken Kellgren år 1793 publicerade i
Stockholmsposten under titeln Fredriks vålnad. Denna dikt är en repre-
1 Dikten är på Sapphiskt versmått endast med den förändringen, ”att,”
yttrade Hammarsköld, ”då den vanligen har en jamb i första versmåttet och
en daktyl i tredje, har vår auktor satt tvärtom”. Troligen har denna
förändring vidtagits efter Klopstocks föredöme. Denne har ofta i strofens första
vers en liknande anordning, i det han börjar med en daktyl, men sedan
fortsätter med jamber:
Se t. ex. "Die todte Clarissa" m. fl. stycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
