Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melskt och jordiskt i den unga flickans själ, mellan
naturbarnets oberördhet och riddarens världserfarenhet.
Att Livijn vid tecknandet af denna unga flicka, som i
ödemarken lefver i änglars sällskap, haft Schillers Jungfrun af
Orleans i tankarne, är högst troligt. Hos Hildur är
utvecklingen emellertid motsatt. Under det att den Orleanska
jungfrun växer till storhet genom att försaka den jordiska kärleken,
skulle däremot Hildur i denna funnit sin hvila och frid. När
Carl ryckes ifrån henne, har lifvet upphört att äga något värde
för henne. Liksom Christina i Torkel (och båda hafva i detta
afseende drag af likhet med Ofelia) förlorar hon herraväldet
öfver sig själf, irrar på vilda stigar, tills hon hamnar i
ätte-stupan.
Det är synnerligen intressant att finna Livijn sysselsatt
med tecknandet af en dylik karaktär, ty här se vi, liksom i
Hafsfrun, romantikens djupare stämningar intränga i svensk
litteratur. En af romantikens insatser var, att den sökte mana
fram och fasthålla det omedvetna i människonaturen.
Sjutton-hundratalet hade i människan endast sett en logisk maskin,
sammansatt af dagklara föreställningar och skarpt begränsade
begrepp. Romantiken däremot anade de okända makter, hvilka
dväljas i själens innandömen för att i vissa ögonblick med
orkanens kraft strömma upp mot ytan, öfversvämmande,
brytande och grumlande den klara vattenspegeln. Romantiken
tecknade gärna passionens feber, viljans irringar, vansinnets
och hallucinationernas syner och drömmar. I Jungfrun af
Orleans hade Schiller vidrört en karaktär af denna art, en
kvinna, hvars hela lifsgärning bestämmes af de himmelska
uppenbarelser, hvilka visa sig för henne och fylla henne med
en så öfvermänsklig energi, att hon mot hela världens
motstånd befriar sitt fosterland. Med fin psykologi hade Schiller
antydt, att hennes öfvernaturliga makt liksom var köpt genom
försakelse af den jordiska kärleken. För öfrigt dröjer icke
Schiller synnerligen vid mystiken i hennes historia. Han
framställer den som en solklar verklighet, men han analyserar
den icke.
En annan tysk dramatiker, Heinrich von Kleist, har i flera
af sina verk framställt kvinnotyper, hvilka endast lyssna till
en dylik mystisk makt, glömmande all förståndets intalan, all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
