Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den bistra dommareminen saknas icke heller, och bland
knalle-bygdens skönheter spelar Livijn just rollen af en Adonis i
släkt med Pan.
När Livijn kom ned till Skaratrakten, var han icke längre
den oskyldiga yngling, som svärmat vid Hammarskölds sida
i Upsala. Stockholmslättsinnet hade småningom utöfvat sin
verkan på honom, och han hade offrat åt den Venus Urania,
för hvilken vännen tidigare varnat honom. En ton af cynism,
som förut icke funnits, slår en till mötes ur de bref, i hvilka
han berättar sina första lättköpta segrar och jublar öfver sin
egen manlighet.
Än värre blef det, när Livijn kom ned till Västergötland.
Det förråande inflytandet från denna tids militärlif låter
tydligt skönja sig. Han hade tidigare haft civilistens ofta
utpräglade antipati för militären, men nu fann han snart ”att man
äfven inom den Corpsen finner hederliga och beskedliga
män”. Men sederna voro råa; särskildt då man låg i garnison
på Marstrand, tog man sig alla upptänkliga friheter. En dag,
då kommendanten ej var närvarande vid middagsbordet och
man väl druckit försvarligt, grepo plötsligen tvänne af
office-rarne till huggvärjorna, och först då den ena fått ett anständigt
hugg öfver näsan och den andra i fingrarna, ilade de till
hvarandras bröst för att kyssas. En annan dag kastade Livijn själf
tallrikar, mat och tillbehör ut genom fönstret, ”mig till stort
renommé och min Cassa till ännu större skada, ty ser du,
jag betalar sedermera” (H. II, 23). Sådan var tonen, och
detta är dock icke de mest drastiska exemplen.
Livijn var som en lössläppt skolgosse och fann ett nöje
i att för Hammarsköld utförligt beskrifva sina bravader. Han
promenerar j)å Marstrands gator med tvänne damer — solar
kallar han dem, ”ty så glänste de” i sina röda spencer —
hvilka ”kände pertinent Fia Söderström och alla systrarne och
voro här jemte en mutter för att besöka enom Bror, nu dömd
för tjufveri till fästningsarbete”. Kommendantskan,
borgmästarinnan och stadens öfriga damer följa med nyfikenhet
uppträdet, och Livijn har innerligen roligt.
En dag fick Livijn bref från Hammarsköld, i hvilket
denne skrifvit lärda och uppbyggliga saker om Franz Horn.
Det var i slutet af maj, vårens och glädjens månad. Livijn höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
