Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag fattat det oryggliga beslutet att blifva en stadgad man.
Ingenting mindre! Jag vet ännu liksom fordom, hvarken hvad
jag vill eller bör vilja.”
Livijn hade utan tvifvel rätt i sitt sista påstående, ty i
samma bref, i hvilket han omtalar den oemotståndliga
väst-götafröknen, får man som postscriptum följande notis: ”1
Kungelf råkade jag i sällskap med en Dansk Lieutenant, som
hade i sitt sällskap en smucke Dansk Jomfrue (mamsell), uti
hvilken jag blef högst förliebt... Om natten drömde jag, att
jag var förlofvad.”
Man kan icke förtänka Hammarsköld, att han efter
emot-tagandet af denna epistel satte sig ned och skref: ”Du har
ett besynnerligt hjerta, Bror, ty det rörs så ofta, men detta
är ett säkert tecken, att det icke just så synnerliga starkt lärer
röras, och att du ej är skapad att för Månan sucka ut dina
ömma qval... Din lösa Vocativus, när skall du en gång bli
stadig? Min hustru påstår, att du ej blir det på denna sidan
sextio år.”
Ungefär samtidigt fanns där äfven en fru, som hade fyra
döttrar, af hvilka hvardera hade i arf efter fadern 10,000 rdr.
bnco, och den äldsta, som just var sjutton år, fick dessutom
mot någon afgift till sina systrar, en egendom, värd 30,000
rdr. Obestridligen något att tänka på!
Sen tycks det hafva dröjt ända till mars, innan Livijn
kastade sina ögon på ett nytt föremål. Då är det en fru till
en tullinspektör, kring hvilken han och en kapten slå sina
lofvar.
I november 1810 kunde Livijn trots all sin längtan till
Stockholm ej fara från Västergötland. Ty på Orrsäter bodde
en friherrinna, som var ”idealet för allt, hvad qvinna heter”.
Ännu i december var han så kär i henne, att han måste
sönder-rifva det första bref, som han skrifvit till Hammarsköld
angående denna vintermånadsförälskelse. Denne skulle eljest
kunnat tro, att han vore Danviksmässig. Och ehuru Livijn
skref det andra, liggande på sängen ”och följaktligen i
nyktraste och redigaste tillstånd”, torde Hammarsköld ändå ej
”kunna undgå en eller annan tirade om den brusande
kärleken”, som genomsvallade hans hjärta. ”Likväl vill jag ej
som i går beskrifva, huru skön döden skulle vara i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
