Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X.
Polyfem.
Medan Clas Livijn vistades nere i Västgötabygden och
lefde knektlif i Marstrand, hade stcra händelser tilldragit sig
i hufvudstaden. En morgon, då Lorenzo Hammarsköld kom
upp på kungliga slottet för att börja sin vanliga tjänstgöring i
biblioteket, fann han ingången till sitt ämbetsrum tillspärrad
”af tvänne beridna Cerberer i Curassieruniform och tvänne
Cerberiusculi, klädde såsom Lifregimentets Grenadierer”.
Revolutionen hade utspelats på morgonen i all tysthet inom
slottets murar, och ingen visste riktigt, hvilken upplösning,
som spektaklet skulle få, förrän rikshärolden, den gamle
sminkade och pudrade Hauswolff om eftermiddagen med sin
spinkiga stentorsstämma utbasunade händelsen öfver staden.1
Gustaf IV Adolf var afsatt.
Man andades strax lättare och sjöng sånger till frihetens
lof; men ett visst misstroende gjorde sig dock gällande. Under
de sista tjugu åren hade man genomlefvat så mycken
oduglighet i statsförvaltningen, det uselt förda pommerska fälttåget
var i friskt minne, sista akten af det finska kriget, genom
hvilket Sverige förlorade sin sista besittning i öster, höll ännu
på att utspelas, man hade varit vittne till ideliga omslag från
demokrati till despotism, den ena tryckfrihetsförordningen
hade återtagit, hvad den föregående gifvit, så att ingen riktigt
vågade lita på, att förhållandena nu skulle gestalta sig bättre.
Denna skepticism präglade också de båda vännernas
uppfattningssätt. Hammarsköld ansåg, att intet godt skulle komma
1 Beskow, Lefnadsminnen, sid. 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
