Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid svar på tal i en uppsats ”Till Herr Carl Lindegren”
undertecknad ”Nils Nyberg”.
Livijn hade nere från västgötabygden ärnat skynda
Hammarsköld till hjälp och den 17 mars insändt början till ett
gyckel med Lindegren, som han med anspelning på dennes
komedi General Eldhjelm kallade General Glödhatt. Skämtet *
var hållet i den tyska riddareromanens stil. Lindegren skildras
som en rofriddare, hvilken från sitt fäste Farsburg med sin
väpnare Ecervelé (Schartau, medarbetaren i Wallmarks
Journal) drager ut för att, en annan S:t Göran, nedslå draken
Polyfem1. Det går emellertid långsamt, ty den tappre
generalen finner alltid på någon lämplig förevändning att återvända
hem, innan han påträffat fienden, och han gör egentligen
ingenting annat än äter och sofver. Till och med i sömnen
drömmer han om, huru en gammal tjänstekvinna dukade ett
bord för honom, och han satte sig att äta ”tre rätter och en
dessert, gräddad i Köpenhamn, men då han ätit, var det
alldeles, som han intet ätit, hvarför han så förundrade sig, att
han vaknade”. Med denna passus om de tre rätterna o. s. v.
syftade Livijn på, att Lindegren vid utgifvandet af sina
arbeten ”lofvade trenne tomer jämte en dessert från
Köpenhamn”. Det enda fullbordade af Livijns skrift, omfattande
inledningen och generalens första Herkuliska verk, är ratt
roligt, fast visserligen icke af den bitande kraft i polemiken
som Hammarskölds svar till Carl Lindegren. Livijns
skrif-sätt är bredt utmålande, saftigt och tokroligt. Han skildrar
närgånget alla Lindegrens af samtiden kända svagheter; hans
hänsynslöshet, hans smak för ”öltinktur”, ”bränvinselexir”,
”punchmixtur” och ”cotlettepastiller”; i de följande delarna
skulle detta intima skärskådande fortsatts, i det att Glödhatt
andra dagen påträffade en flicka, den tredje råkade ihop med
slottskanslibetjänter och den fjärde mötte Polyfem.
General Glödhatt upptogs aldrig i Polyfem, därför att
man redan tryckte på Hammarskölds artikel ”Till Carl
Lindegren”, men denne inflickade i sitt svar skämtet angående
utgifvandet af Lindegrens arbeten. På grund häraf sökte A.
Ahnfelt på sjuttiotalet förnya den gamla åsikten om att Livijn
1 Strax förut hade Rääf funnit en gammal svensk version af S:t Görans
legenden; troligen hade Livijn därigenom blifvit intresserad för denna gestalt,
hvilken sedan flera gånger återvänder på olika sätt i hans diktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
