Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter den urgamla Nordiska andan, hvilken uppenbarar sig i
alla Oehlenschlägers skrifter; likaså lätt kunna hans åsigter af
lifvet blifva enahanda med Werners — en Göthe tror jag ej
att han blir och likaså litet någon Tieck — det enda jag för
honom fruktar är Thorilds öde, eller att han nedtryckes af
sina vänner, ty jag anser honom mera klok, än att han skulle
kunna hejdas af de loford, han i så hög grad förtjenar, och
hans vänner förmodeligen ej spara” (H. II, 227).
Han genomläste ”Poetisk Kalender” med förtjusning och
ansåg den vara den förnämsta skrift, som utkommit efter den
nya tryckfrihetens genomförande.
När följande år rykten började gå om Atterboms
sjuklighet, uttryckte han sitt deltagande, och ansåg fosforisternas
sak förtviflad. Elgström var död, och Atterbom döende.
Hammarsköld hade för Upsalavännerna, synbarligen med
stor värme och beundran, omtalat Livijn, men trots detta ställde
man sig skeptisk. ”Jag kan omöjligen erhålla någon synnerlig
föreställning om Livijns sunda smak," skrifver Atterbom,
”sedan jag hört hans curiösa omdöme öfver ”Himeros”.
Den menniskan måste icke veta, hvad en plastisk glättighet
vill säga” (H. II, 149).
I september 1811, då Livijn vistades i Stockholm,
företog han en afstickare till universitetsstaden för att göra
personlig bekantskap med Upsalakretsen. Livijn slog knappast
an och minst på Atterbom. Han emottogs artigt, gjorde
bekantskap med Ingelgren, till hvilken han fann sig särskildt
dragen. Atterbom fann han sluten, men han blef senare
förtrolig; ”en viss magisterton vidlådde likväl honom”.
Hedborn kände han förut. Sondén fann han vara en ganska
hygglig yngling, och hans ”besynnerliga fördom för
Palmblad” försvann.
Livijn ville gärna veta, hvad intryck han gjort i Upsala,
och Hammarsköld svarade, att Palmblad var synnerligen nöjd
med hans bekantskap, men att Atterbom förstått honom mindre.
Hammarsköld uttryckte sin förvåning öfver att den häftige,
vilde, orolige, djärfve Livijn fäst sig särskildt vid den stilla,
betänksamma, stadiga Ingelgren.
Med Geijer sammanträffade Livijn troligen aldrig, men
följde under dessa år med intresse hans verksamhet. Livijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
