Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Kriget.
På sommaren 1812 började man i Skaratrakten förnimma
verkningarna af de storartade världshändelser, som i detta
ögonblick utspelades i Europa. Krigsmakten var mobiliserad,
afsked beviljades icke längre, och underliga fast hvarandra
motsägande rykten började kringsmyga om att något vore i
görningen. Än hette det, att man skulle gå mot Norge, än mot
Själland, än möjligen till Tyskland för att kriga mot Napoleon,
men allt var osäkert, till och med de, som läst generalorderna,
visste intet med bestämdhet, så sväfvande voro de affattade.
Engelska fartyg lågo utanför Göteborg, färdiga att taga trupper
ombord. Amiral Saumarez inspekterade svenska regementen,
och hela sommaren befunno sig Skaraborgarna på marsch och
utförde observationstjänst mot Norge.
Ej underligt att ryktena voro obestämda. Äfven på högsta
ort visste man ännu knappast, hvad som skulle utföras. Det
var i detta ögonblick, som Karl Johan höll på att omkasta
traditionerna i svensk utrikespolitik. Han hade uppgifvit alla
tankar på Finlands återförvärfvande och slutit förbund med
den gamla arffienden Ryssland. Det var hans afsikt att genom
ett raskt angrepp på Själland förvärfva Norge — och möjligen
äfven danska öarna. Men Ryssland hade fullt upp att göra
med Napoleon, och de utlofvade hjälptrupperna anlände icke.
I slutet af september fingo Skaraborgarna återvända till sina
vinterkvarter.
Under tiden hade Napoleon i den ryska snövintern
förlorat en jättearmé, men några månader senare hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
