Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
batteriet varit mitt”. Livijn ombesörjde begrafningen och skref
en dikt öfver honom, hvilken trycktes och utdelades samt
vann stort bifall. Det är endast ett tillfällighetsstycke utan
något större poetiskt värde.
Men Livijn gifver icke endast pittoreska bilder från
krigsskådeplatsen. Väl så gärna dröjer han vid andra sevärdheter
i de gamla kulturbygder, som han genomvandrar. Han är en
trägen gäst på alla konstkamrar och på de stora
universitetsbiblioteken i Göttingen, Halle och annorstädes. Mycket nöje
hade han vid besöket på museet i den förstnämnda staden.
Han fick nämligen i ett skåp sikte på en tunguser, som var
uppställd i hela sin skrud med skinnlappar, järnnitar och
andra solida saker, och något besattare och osmakligare hade
han aldrig sett. Han började med full hals att skratta, och
som detta fortfor vid uppvisandet af hans trolltrumma m. m.
så blef vaktmästaren ganska allvarsamt ond och förklarade,
att trots hans skratt, så var det en verklig tunguser. Livijn
be-t vi f la de det icke, men han fann, att själfva bildens mongoliska
anletsdrag icke så litet erinrade om Wallmarks, hvilken som
bekant i Kapten Baggfots papper skildrats som en af de
tungu-siska poeterna.
Gärna besökte han också kyrkor och kloster, och
försökte sätta sig in i den egendomliga gotiska byggnadsstilen,
hvilken för honom var så godt som ny. I Hildesheim
träffade han en munk i sin cell och inlät sig med honom i en
teologisk tvist. Den katolska gudstjänsten slog alls icke an
på Livijn. Han yttrar: ”jag förstår ej, huru man kan
föredraga harlikingsmessiga upptog för en stadgad ritual. Om
vår religion saknar den smörjelse, för att begagna mig af ett
gammalt ord, som den catholska äger, så lockar den aldrig
åskådaren till ett smålöje, och för min del... skulle jag aldrig
tveka att vid valet af en religion bekänna mig till lutheranismen
eller hellre till de reformertas lära.” *
Ganska utförligt dröjde Livijn vid de egendomliga
trädgårdsanläggningarna vid Wörlitz, en romantisk slottspark i
tidens smak, med en götisk borg, Panteon, konstgjorda klippor
och hvalf, hvilket allt slog mycket an på honom.
Hammarsköld var alldeles förtjust i denna ”angenäma beskrifning”
och förklarade, att han upptäckt en egenskap hos Livijn, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
