Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den ekonomiska krisen yttrade han sig på följande
sätt (den 28 okt. 1815): ”En betydlig revolution, som, ehuru
ytterst skadlig den är för enskildte, dock troligen blir i längden
för det allmänna högst gagnelig, genom de betydlige
concúrseme, hvars belopp du sett af Handelstidningen. Ingenting
var lyckligare än att denna liga af carnaljer upptäcktes och
föll. Men våra egna procentare hafva vetat att sticka sig
undan. Dagen innan cessionen skall en lång conferance blifvit
hållen hos Stadsmäklaren Mörk, tjufbandets synliga
öfver-hufvud, hvarvid de betydligaste fordringsägarne skola blifvit
contanterade... Bullersamt lär det hafva tillgått, och var
Riddarhustorget så uppfyllt med menniskor, att jag hörde
försäkras, att så många ej på en gång varit der tillsammans sedde
sedan 1789. — En af magistratspersonerne har för en af mina
vänner beklagat sig deröfver, att bland den menniskomassa,
hvilken inträngde, befunnos högst vidriga och grymma
fisio-nomier, samt att man mumlat, att om man ej nu fick rättvisa,
så kunde det aflöpa ganska illa ... — Ännu i dag äro
cessions-ansökningar ingifne, med ett ord vårt penninge-verk, Statens
blod, är i den häftigaste gäsning.”
Det var icke underligt, att Livijn under dessa förhållanden
med pessimism betraktade fäderneslandets angelägenheter,
öfverallt såg han endast oduglighet och oredlighet. ”Allt går
åt det galna” (R. 36 den 12 mars 1816). Han fruktade, att
kronprinsens bristande kännedom om svenska språket och
svenska förhållanden hindrade honom att verksamt ingripa.
Till flera af de styrande hyste han stor misstro. Wirsén
beskyllde han för oredlighet, och med rent fanatiskt hat
omfattade han Hans Järta.
I början trifdes Livijn icke heller i Stockholm. Det var
ej mera för honom, hvad det fordom varit. Ett dylikt yttrande
är typiskt för hans ombytliga lynne. Han hade icke väl
kommit till Stockholm, förrän han ville bort därifrån. Den gamla
tanken på att blifva häradshöfding i Ydre härad dök ånyo
upp, men planen förföll, bland annat, emedan företrädaren
fordrade hela tre års lön i ackord.
Livijn tycktes icke heller hafva väl emottagits på högre
ort. ”Den styrande fänaden fruktar mig såsom en orolig
sälle.” (R. 36, 28/10, 15.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
