Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rest. Beckers ständigt återkommande refräng är, att efter
Askelöfs af resa ser man icke mera Livijn. ”Du känner honom
— han måste uppsökas.”
Ett af de ämnen, till hvilka Becker ständigt återkommer,
var Rutan. Många af de personer, som han omtalar, voro
rutomän. Ty det var vid denna tid, som i Stockholm florerade
ett sällskap med det vackra namnet Den Gröna Rutan, mera
högtidligt och ännu vackrare Den Smaragdglänsande, Gröna
Rutan. Namnet klingar, och det är fullt af nyromantisk
mystik. För talarna på Rutans högtidsdagar var det ett kärt
ämne att filosofera öfver dess ursprung och söka lyfta en
flik af den slöja, som dolde dess hemlighetsfulla forntid. Ty
att dess historia sträckte sig ned genom tiderna och att dess
uppkomst dolde sig i sagornas dunkel, därför talade många
gamla traditioner. En talare, att döma af handstilen
säkerligen Hammarsköld, af hvilkens tillvaro i sällskapet eljest inga
spår finnas, hade genom kabbala utdragit ur Indiens gamla
sagoböcker, att Gröna Rutan ledde sitt ursprung tillbaka till
Österlandet. En annan, skalden Dahlgren, ansåg däremot
knappast, att han skulle blifva trodd, då han förklarade, att
Gröna Rutan ledde sina anor tillbaka till syndaflodens tid,
och att dess instiftare var ingen mindre än Gubben Noak.
Den vetgirige kan i Gröna Rutans handlingar finna ännu
flera lärda utläggningar om sällskapets historia och namnets
betydelse. Här må endast ytterligare anföras den version, som
innehålles i sällskapets stadgar, och hvilken obestridligen
sprider ett visst ljus öfver ”den oförbränneliga, outrannsakliga
smaragdglänsande gröna rutans” uppgifter och verksamhet.
Dessa läsas i ett litet elegant, af bästa linnepapper förfärdigadt
häfte, som har formen af en rombisk ruta och är inbunden i
ett sirligt grönt pappband:
”Som erfarenheten visat, att man här i landet för att hafva
roligt behöfver nödvändigt vissa konstiga tillställningar, kända under
namn af Ordensceremonier, och några goda vänner, som gerna
vilja hafva roligt af, med och åt hvarannan, befara att i en framtid
denna åsyftan kunde blifva ouppfylld, derest ej på förhand nödiga
anstalter vidtogos till främjande af ett så gladt och nyttigt ändamål,
ty skall, på sätt och med villkor här nedanför finnes stadgadt Ruta
hållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
