Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt att säga. Säkert är däremot, att den utgått ur den lilla
krets af politiska och litterära fritänkare, som vid denna tid
samlats kring Askelöf, och till hvilken hörde Livijn och Scheutz
samt arkitekten Nyström. Att Livijn tagit en högst verksam
del uti sällskapets tillkomst framgår af flera omständigheter.
Man tycker sig spåra hans skämtlynne, som så ofta älskade att
uttrycka sig i juridisk form i stadgarnas snirklade blandning af
lagstil och bisarra infall. Det är han, som bevarat
handlingarna, kanske därför att de innehöllo så många bidrag af
honom, kanske också därför, att han ansåg Rutan för sin
egentliga skapelse. Hela stiftelsen bär för öfrigt en äkta Livijnsk
karaktär. Han tyckte icke om stora sällskap — han anmärkte
på, att talsällskapet var för stort och blandadt — utan små och
intima cirklar, där man ogeneradt kunde låta skämtet flöda
och infallen spela. Äkta Livijnskt är det också, att sällskapet
utgör en parodi på ordenssällskapen i gemen och kanske
framför allt på det högtrafvande, romantiska Manhemsförbundet.
Men naturligen har också Askelöf och Scheutz och andra
gjort sin insats i Rutans lif. Den förres torrolighet och urbana
sätt gjorde honom högeligen uppburen. Han strålade som en
vänlig Buddha, hvars välvilliga leende spred sitt solsken öfver
hela sällskapet. Askelöf hade också en annan egenskap, som
högt värderades af Rutomännen: med van och skicklig hand
tillblandade han arraksbålen.
Sin intima karaktär förlorade sällskapet snart. Livijn
klagade i ett bref till Nyström 1820 öfver att det tillväxte i
omfång, och detta var väl en af orsakerna till att det under
tjugotalets första år förlorade sin charme för åtskilliga af de
äldre medlemmarna.
Det mest betydande inval, som gjordes i sällskapet, var,
när den 23 augusti 1820 Olof Mollbergssons fader, Mollberg,
anmäldes till inträde. Det var skalden C. F. Dahlgren, som
under denna Bellmanska benämning höll sitt intåg i sällskapet.
1 honom vann det en ny kraft, hvilken sedan med en
mångfald af lustiga impromptu förljufvade Gröna Rutans samvaro.
Sällskapets sammankomster ägde rum på Hamburgerbörs
i den s. k. Speluncan, en mindre sal, ryktbar icke minst
därför att Markallsnätterna där hufvudsakligen sammansmid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
