Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI.
Riddarens giftermål.
Med torr humor tecknar Becker för oss tydligare än någon
annan det intryck, som Clas Livijn eller, som han kallar
honom, ”Riddaren” gjorde på sin närmaste omgifning. Äfven
under vanliga förhållanden var han en underlig figur, en
bizarr blandning af don Quixoteska hetsigheter och Sancho
Panzas flegmatiska nykterhet. Till undvikande af explosion
måste han behandlas försiktigt som ett krutfat. Man visste
aldrig riktigt, i hvilket lynne han för tillfället befann sig, eller
från hvilken sida han skulle tagas.
På hösten 1821 tedde han sig emellertid för vännens
erfarna ögon mer än vanligt oberäknelig eller, som denna
uttrycker sig, ”rätt putslustig”. Becker upptäckte snart, att
något besynnerligt försiggick med riddaren Clas. Han var
sällan synlig, men visade han sig, var han tvär och missnöjd
och frånvarande. Han skref inga bref till Askelöf, och då
Becker en dag i början af november förebrådde honom detta,
svarade han, att han sedan sin återkomst från Norrköping i
slutet af augusti icke satt pennan på papperet med undantag
af några expeditioner i Krigshofrätten. Han bad för öfrigt
hälsa till Askelöf, ”att han var död”.
Becker behöfde för öfrigt icke länge sväfva i okunnighet,
om hvad som försiggick. Livijn behöfde snart en förtrogen,
för hvilken han kunde uppenbara sitt hjärtas hemligheter, och
Becker blef den utvalde. I halft förtäckta ord kunde denne
för Askelöf snart antyda, att Clas förehade stora ting. Han
hade bedt hälsa till Askelöf, att han snart finge ett bref, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
