- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
245

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom till honom och bad honom köpa sig en likkista. Livijn
blef så förskräckt, att han vaknade, skyndade till Hammarsköld
och frågade, om han haft några underrättelser från den
frånvarande. Han var allvarligt ängslig för att vännen vore död,
ty han hade haft många bevis på, att hans drömmar ej voro
att leka med.

På detta sätt stod Livijn, upplysningsmannen, som aldrig
återvände till kristendomen, i ständig korrespondens med en
öfversinnlig värld. Han var fatalist och trodde, att hvilka
händelser, som än mötte honom, så fanns det en obekant makt,
som länkade dem efter en bestämd plan till hans bästa. Äfven
i vaket tillstånd framställde sig de vidunderligaste bilder för
hans öga. Efter kriget i Tyskland klagade han öfver, att dessa
fantasier försvunnit, och att han blifvit en annan. Och under
sömnen förföljes han ständigt af olika gestalter. Dessa
drömmar fylla honom än med salighet, än med fasa. Han berättar
t. ex. ”Natten mellan den femte och sjette april drömde jag,
att min själ lemnade min kropp; jag kände i detta ögonblick
en lätthet, som jag omöjligen kan beskrifva. Jag har svårligen
förr känt en så innerlig vällust, felet var att jag deraf väcktes.”
Eller: ”Natten till den 18 april drömde jag det en ung
flicka sof i mina armar. Ingen sinlig känsla uppsteg i mitt
bröst, jag omfattade henne med hela min själ — jag vågade
knapt andas för att icke störa henne; — jag var så
obeskrif-ligen lycklig, ännu lyckligare då hon uppvaknat — något dylikt
har jag aldrig erfarit — aldrig anat. Om detta var en fläckt
af kärleken, då har min lefnad varit högst torftig. Ännu står
denna dröm för mig och sjelfva åtanken fröjdar mig. Huru
tom har icke all min njutning varit.”

Detta Livijns öfverkänsliga drömlif står säkerligen i
samband med hans hjärtlidande, till hvilket troligen grunden lagts
redan under gossåren, då han led af frossan. 1811 beskrifver
han tydligt detta onda, utan att han ännu är medveten om
sjukdomens karaktär.1 Först efter återkomsten från kriget

1 Man finner rundt ¡kring i Livijns bref och skrifter fullt af uttryck om
hjärtat och dess verksamhet, af hvilka många säkerligen skulle erbjuda intresse
äfven från rent språklig synpunkt. Se här ett par exempel ur ”Spader Dame”:
”En kolsvart igel låg vid mitt hjerta och sög blod." — ”Om hjertat blefve
lagt å lönn, hjelplöst och öfvergifvit, på lifvets oöfverskådliga ljunghed: och
om det der öfverfölles af förtviflans nattmörker och piskades af glömskans
snöslagg...”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free