Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på jakt efter kärlek, men han är en faun på svaga ben. Han
endast leker med kärleken. Han måste alltid hafva ’’en
Dulcinea i hufvudet, det sätter min själ i harmoni”, men om
någon verklig passion är det aldrig tal. "Blif icke orolig för
min förklaring,” skrifver han, ”jag har länge varit fästad
vid henne med hängifvenhetens band. Men min känsla är
af en finare art än det anlag till fortplantning, naturen nedlagt
hos oss.”
Därmed sammanhänger en raffinerad lystenhet i hans
väsen. Han älskar nakenheten, men icke därför att den är
vacker, utan emedan den är förbjuden. Hans humor är ofta
slipprig och tvetydig, men aldrig grof som Rabelais’. Han
angreps därför af samtiden, men försvarade sig. Till en dam,
som ej ville läsa hans bok, därför att den var oanständig,
yttrade han: ”Läs den blott, boken liknar er lilla barnunge,
som rullar omkring på mattan. Han visar stundom saker, som
man vanligtvis döljer, men han gör det i all oskuld.” Och
obestridligen är han alltid graciös i sina målningar.
Sterne gör sitt inträde i den engelska litteraturen i det
ögonblick, då Richardson och Fielding, Smollet och Goldsmith
grundlagt den engelska romanen. Den realistiska prosastilen
var skapad, den konturskarpa karaktärsmålningen funnen,
sedeskildringen utförd i breda drag. ögat var skärpt för det
individuella och för de stora linjernas sammanhang.
Allt detta hade Sterne bakom sig, och det intresserade
honom icke längre. Någon plan bryr han sig icke alls om. Han
hoppar från det ena ämnet till det andra, som nycken bjuder
honom. Någon händelse sammanhåller icke hans böcker. Det
är först i tredje boken, som hans Tristram Shandy födes, och
det dröjer ända till den sjätte, innan han börjar spela en blygsam
roll för att därefter ånyo försvinna i de följande böckerna. I
själfva verket sysslar Sterne med allt, utom med sin hjälte.
Han anställer betraktelser, han kåserar, han låter den ena
kvickheten jaga den andra, han formar sentenser.
Men han är dock långt ifrån så planlös, som han förefaller.
Det är medveten konst — stundom för medveten — i hans
tillvägagående. Han har öga för det oändligt lilla, som man
dittills förbisett. Hans värld är uteslutande hvardagslifvet,
men hvilka upptäcker gör han icke inom sin kammares fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
