- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
269

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna strid varade länge mellan dem. Gång på gång
tillbakavisade hon Axel. Denne faller till föga för hennes skäl,
men lidelsen drifver honom hvar gång ånyo att uppsöka henne.
Slutligen berättade hon för honom sitt förflutna lif, hvilket för
oss förklarar, huru hon, fast så ung, kan vara mera
världs-erfaren än Axel. Det är en sorglig historia. Dotter till en
hederlig ämbetsman, som sent lyckats att äkta den kvinna, han
älskat, stod hon och modern efter hans död fattiga och
öfver-gifna. Den präst, som skulle konfirmera henne, hade sökt att
förföra henne, och då hon tillbakavisade honom, hade han
begagnat sitt inflytande för att utsprida de skamligaste rykten
om henne.

Ensam och utkastad hade hon lyckats att erhålla en plats
som kammarjungfru i ett förnämt hus. En dag hörde hon,
huru herrn på franska för sin fru berättade, att en af deras
vänner funnit behag i den vackra kammarjungfrun och ärnade
förföra henne. Victoria uppretades och gaf på samma språk
uttryck åt sin förbittring. Rättens tjänare tillkallades. Hon
kastades i fängelse, och endast på grund af förbön af en vid
domstolen tjänstgörande undgick hon spinnhuset. Denna
män-niskoälskande man hade äfven skaffat henne plats hos den
nipphandlerska, för hvars räkning hon sedan rest från marknad
till marknad. Detta vandringslif var det enda, som kunde
döfva den smärta, som hon alltjämt kände öfver sina
genomgångna lidanden.

Sedan hon slutat sin berättelse, vänder hon sig till Axel
med orden: ”Nu känner du mig. Följ nu fritt ditt hjertas
in-gifvclser; förskjut mig och fly mig, ty jag har befunnit mig
bland missdådare, men förakta mig icke. Jag har ej förtjent
förakt; men medlidande har jag förtjent, och det fordrar jag af
hvarje menskligt hjerta.”

Axel hade redan fattat sitt beslut. Efter några dagars
samvaro begaf han sig tillbaka till universitetet. Men icke
längre för att fördjupa sig i utforskandet af sanningen, utan
för att snarast möjligt skaffa sig en ställning, som
möjliggjorde hans förening med den älskade. Ett bref från Victoria,
i hvilket hon ännu en gång besvär honom att öfvergifva sig,
hade på honom endast en motsatt verkan. Han skyndade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free