Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deklamationer med att föreläsa några af de sentimentalaste och
sentensrikaste eller mest bizarrt humoristiska ställena i Spader
Dame. Men allt detta försiggick på den tid, då
tjugufemöres-böckerna icke voro uppfunna och då man icke i järnvägsfart
ilade igenom en boks sidor för att, sedan man väl fått reda på
händelsen, kasta den åt sidan.
Numera torde Spader Dame icke räkna många läsare.
Dess stil och åskådningssätt stå vår tid fjärran. Det fordras
en ansträngning för att intränga i dess anda, som få
underkasta sig.
Det lönar sig emellertid att göra försöket. Spader Dame
är en högst märklig bok — i sin art ett mästerverk.
Det finnes icke något annat svenskt arbete, i hvilket en
viss sida af nyromantikens uppfattning af geniet så tydligt
framträder. Vid sidan om det lyckliga geniet, Oehlenschlägers
Aladdin, kände nyromantiken äfven dess motsats, mannen, som
stod i strid med sin egen tid, som, fast höjd öfver denna,
stupade i kampen, men ända till det sista bevarade sin ironiska
öfverlägsenhet inför sitt tragiska öde. Urbilden för denna
mycket omhuldade tidstyp var åter Hamlet. I tidens estetik
fanns en särskild kategori, under hvilken man behandlade dessa
gestalter. De voro representanter för den ”brutna humorn” —
och Zachäus Schenander tillhör just denna skara riddare af den
sorgliga skepnaden. ”Nu vet jag emellertid, hvad humor är,”
utbrister Zachäus, då han redan druckit djupt ur smärtans
bägare, ”ingenting annat, än daggens droppar, gråtna i en
öppen graf: geniets förtviflan: smärtans försök att på skämt
bita sig sjelf: gudagnistans veklagan öfver lifvets lycksalighet:
korteligen litet lefrad blod, pressad ur hjertat, genom skoskaf
under dansen med den Babyloniska mamsellen.”
Liksom i Axel Sigfridsson spela de yttre händelserna föga
roll i denna roman. De äro snart berättade.
Under ett besök på Danviken hade utgifvaren påträffat
en del bref, hvilka skrifvits af en vansinnig student, Zachäus
Schenander, som där varit insatt. Dessa bref voro riktade till
en vän, som för tre år sedan drunknat i Fyrisån. Efter denna
upplysning torde det vara onödigt att, som recensenten i
Litteraturtidningen och sedan Wirsén, undersöka, om ”hjelten skall
vara vansinnig ända från bokens början, eller, om han först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
