Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I slutet af sin afhandling hade författaren också ett par
yttranden, hvilka sedan flitigt kommenterades:
”De, till hvilka denna skrift är ställd, lära alltså förstå
författaren, då han säger, att i denna stund är en opposition
emot oppositionen mer af nöden, än en opposition emot
mini-stören.
Till Svea Konung blicka Sveriges friborna män. Må han
förstå oss, likasom vi förstå honom. Måtte vi Svenske Parias,
Heloter på våra fäders jord, få stadna i skuld hos honom och
hans ätt för vår politiska betydelse!”
I denna skrift behandlade Livijn således en af samtidens
mest brännande politiska frågor — en fråga, som för öfrigt
ännu icke är slutdebatterad, nämligen om ministerstyrelsens
och oppositionens förhållande till konungamakten och folket
samt till den bestående grundlagen. Livijns program är i
korthet: folkets frihet under en stark konungamakt, inga
mellan-partier.
Livijn hade rätt därutinnan, att den svenska oppositionen
börjat som ett adelsparti under Gustaf III, men han gjorde
denna opposition alltför ensidigt till orsak för alla de olyckor,
som drabbat riket. Alldeles ny var icke denna synpunkt —
den är åtminstone samtida med franska revolutionen och hade
ofta framburits i pressen. Med rätta gjorde också både Argus
och Askelöf anspråk på att redan tidigare hafva uttalat åtskilliga
af de tankar, som författaren framförde.
Vid sidan af dessa hufvudtankar vimlade det af utfall, ofta
af den mest personliga art, mot allt och alla i denna
afhandling. Den är som ett helt florilegium af det missnöje, hvilket
Livijn burit på ända sedan ungdomens dagar. Detta gifver
skriften en karaktär af pamflett, men icke en pamflett för att
hämnas personliga förolämpningar eller för att förtjäna
penningar som Crusenstolpes, utan en pamflett af samma art som
Swifts, ett uttryck för en brinnande personlig öfvertygelse.
Om den anda, i hvilken broschyren är författad, vittnar
tillräckligt följande rader:
”Författaren känner rätt väl dem, som skola råka i
förargelse öfver dessa erinringar. Men derföre vill han ej
ut-stryka ett enda ord. Alltför gerna må den nattståndna
aristokraten och den morgonnyktra demokraten uppstå emot ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
