Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmstidningar redan följande dag. Vidare hade
Fäderneslandet för en gångs skull uppvaktat med en relativt kvick
artikel. Denna bar den egendomliga titeln: Skråpuken, puppan
och fjärilen eller Jan, Johan och Janne. Crusenstolpe tecknade
där i sitt vanliga perfida manér bokens utveckling, hvilken han
jämför med det sätt, hvarpå naturen alstrar sina insekter. I
dunkla ord insinuerade han dessutom, att om den stundande
oppositionen verkligen vore så farlig och en sådan jätte, som
man ville påskina, ”så torde från utseendet af de begge
fotterna, som framstuckit i den underliga boken och i Svenska
Minerva, lätt gissas, att hufvudet, ännu lärer befinnas i högre
rymder och af de omgifvande molnen tills vidare vara
bort-skymdt för hopens blickar”.
Denna tanke upptogs af Nya Argus. Denna lät nämligen
påskina, att ”hufvudet” skulle vara statsrådet Nordin, hvilken
af de invigda allmänt ansågs stå bakom Svenska Minerva.
Så småningom utmynnade polemiken i en inbördes träta
mellan oppositionsorganen. Nya Argus fräste mot
Camarilla-tidningen och Svenska Medborgaren och fick svar tillbaka.
Dagligt Allehanda löpte beställsamt emellan båda, men ökade
endast förvirringen. Den som gick längst i gemenhet, var
Crusenstolpe, hvilken slutligen jämförde Jan Jansson med
författaren till en nyligen utkommen skandalskrift, Spionen, och
i en annan artikel med — marquis de Sade.
Blott en af hufvudstadstidningarna afhöll sig från allt
omnämnande af Livijns pamflett, nämligen Aftonbladet. Endast
i förbigående fick skriften en snärt i en liten skämtartikel.
Men när käbblet mellan de andra tidningarna nått sin
höjdpunkt, lästes i Aftonbladet en artikel, Det blodiga pennkriget,
i hvilken Aftonbladet läxade upp de båda andra
oppositionsorganen, Nya Argus och Medborgaren, för att de på grund af
Jan Janssons skrift råkat i en inbördes strid, som måste leda till
oppositionens splittring.
Denna taktik att tiga ihjäl boken lyckades dock icke.
Ingenting vittnar bättre om det uppseende den väckt, än att
Aftonbladet slutligen måste upptaga anfallet. Detta skedde i några
artiklar under hösten 1832, hvilka dock ställde sig mycket
öfverlägsna och afvisande emot Jan Janssonsskriften.
Innehållet förklaras endast utgöra en serie af sofismer, och Afton-
22. - Clas Liviln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
