Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fångvårdsmannen Julius.1 Likaledes hade Löwenhielm i sitt
arbete Om kommunalstyrelsen och penitentiärsystemet (1839)
bestämdt yttrat sig för cellprincipen. Säkerligen var det dock
framför allt Livijns förtjänst, att Filadelfia-systemet segrade.
Redan i sin årsberättelse för 1837 uttalade sig nämligen
fångvårdsstyrelsen i denna riktning, och den lyckades att få högsta
domstolen med sig.
Frågan kom upp till behandling vid den stormiga
riksdagen 1840—41. Regeringens förslag till fängelsereformer var
mycket blygsamt; den begärde endast 270,000 riksdaler att
i mån af behof utgå till ombyggnad eller förbättring af fängelser.
Cellsystem var knappast afsedt, man hade endast tänkt, att
vid sidan om gemensamhetsfängelset inrätta några enstaka
celler för tillfälliga hårdare straff.
Riksdagens beslut blef dock långt mera vidtgående,
framför allt tack vare en liten bok, som vid denna tid ådrog sig
stor uppmärksamhet redan på grund af sin utstyrsel. Den
var nämligen tryckt på omväxlande gula och röda blad. Efter
omslaget döptes den snart till den ”gula boken”. Något
författarenamn lästes icke under dess titel Om straff och
straffanstalter, men öfverallt hörde man snart hviskas, sedan
talas högt om dess författare. Det var kronprins Oskar,
som i detta arbete nedlagt en betydande insats i den svenska
fängelsereformen. Han uppträdde mot alla de gamla barbariska
strafformerna och talade varmt för Filadelfia-systemets
förträfflighet.
Kronprinsens arbete gjorde ett djupt intryck på riksdagen,
och den beslöt, att såsom extra anslag bevilja 1,950,000
riksdaler till läns-, krono- och stadsfängelsers ombyggande efter
cellsystemet. Därmed var dödsstöten riktad emot de gamla
gemensamhetsfängelserna i Sverige.
Många svårigheter återstodo dock för Livijn att
öfver-vinna. Hans sista år förmörkades af mångahanda bekymmer,
och han angreps häftigt från vissa håll. Hvad som icke minst
besvärade honom var förhållandet till kronprins Oskar, hvars
välmenande reformförslag det icke alltid var möjligt att
praktiskt genomföra. Rääf häntyder på dessa förhållanden i ett bref
1 Hans arbete meddelades i öfversättning i Schmidts Juridiska arkiv,
Bnd. 2, 1831—1832 under titeln "Om klassindelning af fångarna i straff- och
förbättringshusen”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
