- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
388

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifva något mystiskt afskräckande. Har[alds] sång bör troligen närma
sig hymnen. Men hvad man skall göra af Rangfr[ids] En gång
förstår jag ej. Gifves det ett medelting mellan hymn och bön ? Detta
ville jag uttrycka med ord, men saken var ej så lätt. Gerna hade
jag gjort Har[alds] sång i j sc. mera mystisk. Men jag fruktar, att
den då blifvit utan all försköning fördömd. Astas svar sc. är i
början mera tungsinnad, men den svingar sedermera uti själfva strofen
genom den förändrade metern. Densamma har jag än en gång antagit
i sista sc. Se Astas sång om kronan. Astas sång: af frände-

blod* torde, då den är ett anförande af B[ules] ord, böra närma sig
det komiskt groteska, som efter mitt begrepp bör utgöra grunddraget
i Buhles sånger och ej en gång öfvergifva honom i hans besvärjelser.
7. sc.är jag missnöjd med. Jag vet ej, hvad man skall göra med de

långa och tråkiga sångerna, jag ditsatt och som ej utan rubbat sam-

manhang kunna däntagas. Kanske arbetar jag om dem. sc. Haralds
monol[og] skulle den ej kunna förkortas? 9. Jägarnes choeurer
måste närma sig det låga, utan att träda plattheten alltför nära.

Hvad säges om Haralds Besv[ärjelser], för mig äro de ej tillfyllest-

görande, ehuru jag ej kan säga, hvaruti felet består, så framt ej
der-uti finnes mera ord än handling. Blifva dessa recitativ, så torde
stroferna »Fåfängt, fåfängt etc.» samt »fa, fåglarne etc.» böra blifva
arier eller ock tvärtom. På något sätt torde de böra från hvarandra
utmärkas, ij. sc. Rangfrids sång »Långt, långt etc.» är jag ganska
nöjd med, och jag tror, att du skall blifva så med. Gn viss andrikhet
torde böra utmärka den, och det är frågan om Buhles parodier måste
helt och hållet frångå denna caractär. II Akt. Om Buhles sånger
har jag redan yttrat mig. y. sc. Rangfrids sång är ett gåtlikt gyckel,
ernat att väcka tröst utan att sådant märkes. sc. Astas sång är
en folkvisa. Rang[frids] j. sc. åter en besvärjelse af mildare art. Det
torde måhända blifva svårt att finna gränsskillnaden emellan detta
fromma trolleri, som sker med tillhjälp af de öfverjordiska makterne,
och detta förvägna, hvilket försökes af mörkrets andar. 6. sc. Harald
och Astas kärleksförklaring torde vara mera än lofligt platt och närma
sig den gamla Ristellska Odeschwung, men för ögonblicket kunde jag
ej besinna mig på någon bättre, måhända ändras den. ij. sc. Marias
lösgifning är en fortsättning af Buhles lösgifning i sc., äfven som
hennes trollsång ett slags upprepande af hans. Det är du, som skall
veta att åt de mildare gifva de behag de måste äga. Dessa
anmärkningar lär du till en del finna ogrundade, men sådant måste du
ursäkta. Jag beder dig nu att öppet och fritt tillskrifva mig din mening
i detta ämne. Jag har aldrig gjort anspråk på ofelbarhet Dialogen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free