Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talande dragen i hans karaktär. Denna retlighet
försänker honom ständigt i tarvliga trätor, hatfylld
fiendskap, fruktansvärd hämnd, som förmörkar hans
energis flammande låga. När en gäng hans
misstänksamhet blivit väckt, känner hans rättshaveri inga gränser,
och inga medel äro för våldsamma för hans hämnd.
En historia från hans sextonde år visar, huru
djupt känslan för egen rätt var rotad i hans själ. Hans
broder hade honom ovetande tillägnat sig hans nya
kläder. Förgäves sökte fadern blidka honom och
föreställde honom, att den som hade, skulle giva åt den,
som intet hade. Om han som en god son
underkastade sig denna oförrätt, skulle Gud giva honom
mångfaldigt igen. Benvenuto tog sitt pick och pack
och begav sig ifrån staden. Han stannade icke förrän
han kommit till Pisa, där han tog anställning hos en
guldsmed.
Detta är förövrigt ett tidsdrag. Aldrig har väl
den mänskliga personligheten hävdat sig med sådan
hänsynslöshet och kraftfull råhet som under
renässansens dagar. Samhällets inre ordning var ännu
icke stadgad. De stränga regler, som nu mera gälla,
voro ännu icke införda. Polis fanns icke, och de
stora krigen gåvo självsvåldet fria tyglar. Italien
befann sig dessutom i full politisk upplösning.
Reformationen, som gav själarna en högre lyftning, hade
ännu icke börjat öva sin verkan på Italien. Ingen
fosterländsk hänförelse förenade folket. Patriotismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
