Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Octave Feuillet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är redan antytt, att kritiken visade sig mindre
entusiastisk än publiken. Runt ikring började en
kraftigare verklighetskonst att spira upp. Dumas fils
behärskade scenen. Flaubert och Goncourtarne
ut-gåvo visserligen starkt diskuterade, men banbrytande
arbeten; Mérimée hade i sina fint ciselerade
berättelser redan länge infört ett starkare
verklighetselement. Tiden var full av nya tankar.
Naturvetenskap och positivism omskapade de härskande idealen.
Allt detta blev icke utan inverkan på Feuillet.
Ytter-lighetsman var han icke och lät aldrig föra sig över
en viss gräns. Men han tog intryck och sådana
intryck, som vore nyttiga för hans konst. Det är
under inflytelse av dessa nya rörelser, som hans
mog-naste alster uppstå: »Monsieur de Camors» (1867)
och »Julie de Trécoeur» (1872). Redan i den
señares med nervös hast förda berättelse och
upprepandet av situationer, som han förut använt, finnas
spår av trötthet. Men det vilar ännu verklig
gran-dessa över hela denna kärlekshistoria. Julie älskar
sin styvfar. Hon börjar med att hata honom,
koketterar sedan omedvetet, utbjuder sig slutligen själv,
och när hon tillbakavisas, kastar hon sig till häst
från en hög klippa ned i havet. Det är en modern
Phädra, glödande av kärlek. Venus förföljer henne
oblidkeligen ända till slutet: »Venus å sa proie
attachée».
Under de senare åren bliver hans produktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
