Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel Zangwill. Skildraren av ett egendomligt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökt Peterskyrkan och tjusats av katolicismens
strålande ceremonier och himmelska musik. Varför längre
leva där inne i Ghettons mörka gränder, bunden vid
alla förfädernas järnhårda stadgar? Han blir renegat
Fadern förbannar honom, synagogan uttalar
bannlysningen över honom vid vädurhornets hemska ljud och
de svarta facklornas olycksbådande sken. Han stänger
vägen mellan sig och Miriam, som skulle blivit honom
en trogen maka och fött honom många och lydiga
barn. Han uppträder som predikant och söker
omvända sina bröder, men de vilja icke lyssna till hans
röst. Förskjuten av de sina och förhånad av de
kristna, är han som en växt, uppryckt ur jorden. Han
är utan rötter. När han slutligen även vänder sin
kritik mot kristendomen, slutar han på bålet.
I »Uriel Acosta» hava vi exempel på ett i viss
mån motsatt levnadslopp. Tillhörande en förnäm
portugisisk judefamilj, vars medlemmar sedan ett par
generationer varit kristna och själv innehavare av ett
halvt kyrkligt ämbete, lämnar Uriel Acosta det soliga
Portugal för att i det dimmiga Amsterdam få i frihet
bekänna sig till judendomen, men hans skarpa förstånd
tröttnar snart på alla stamfolkets ceremonier.
»Människan skall endast leva efter förnuftet och naturens
lag.» Uriel Acosta blir en kättare i församlingen och
bannlyses. I femton långa år lever han i stolt
ensamhet i sitt palats, skrivande på sitt stora verk, i vilket
förnuftets lag finnes framställd. Då lockar honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
