Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet. Några utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkets uppror, hycklad försoning och bakslug hämd.
Redan sjuttonhundratalets Shakespearestolkare hava
fästat uppmärksamhet på likheten mellan
Hamletssa-gan och Orestessagan, som ju sedan ofta framhävts.
Denna senare finnes behandlad i Senecas tragedi
Agamemnon. Sarrazin *) påpekar till och med
överensstämmelsen mellan karaktärerna i detta Senecas
drama och i Hamlet, i det att den gamle Hamlet
motsvarar Agamemnon, drottningen Clytemnestra,
Claudius Aegisthes. Hamlet själv är visserligen ingen
Orestes, men hans vansinne erinrar om den antike
fa-dershämnarens. I varje fall erbjuder Hanflets
melankoli, hans självmordstankar, klagan över lyckans
orättvisor liksom bristen på initiativ och förkärleken
för långa patetiska tal och monologer, som äro
egendomliga för alla dramats huvudpersoner, men eljest
icke förekommande i Shakespeares dramer, stor likhet
med Senecaskolans uppfattningssätt, vars förnämste
representant är Kyd.
Troligen inlade redan Kyd anden i Hamlet
liksom skådespelet i skådespelet med flera av de
tekniska effekter, som voro karaktäristiska för honom
och vilka återfinnas såväl i Shakespeares Hamlet som
i Spanish tragedie.
Urhamlet var obestridligen populärt, men ett
skimmer av löje tyckes dock rätt snart hava utbrett sig
*) Q. Sarrazin, Die entatehung der Hamlet-tragödie. Anglia
XII, XIII, XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
