Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid skulle fésagan med dess tämligen
enformiga innehåll — prins Charmant och prinsessan
Tusensköna, den goda och den onda fén och några
andra lika enkla typer — snart åter nedsjunkit i
glömskan, om den icke under århundradets lopp flera
gånger på olika sätt förnyats. Den första av dessa
förvandlingar skedde, då den ingick förbund med den
orientaliska berättelsen, vilken vid denna tid ånyo
tilldrog sig stor uppmärksamhet. Redan 1675 hade Petit
de la Croix utgivit en tämligen apokryf samling av
dylika österländska berättelser, men det var framför
allt Gallands översättning av Tusen och en Natt (1704
—1708), som bragte smaken för det orientaliska till
sin höjdpunkt. Den, som sammanförde fésagan och
den orientaliska berättelsen, var Simon Guealette med
sina Mille et un quart d’heure (1715). Hela genren
fick därigenom dels nya motiv, dels ett brokigare
och mera omväxlande utseende, dels ett nytt
berättelsesätt, nämligen ramberättelsens. Den ovannämnda
samlingen är just en dylik ramberättelse, i vilken en
förvirrande mängd av äventyr berättas för en sultan
på så sätt, att den ena historien inskjutes i den andra.
En annan av Gueulettes samlingar, Contes chinois
(1725), har emellertid ännu större betydelse för den
följande utvecklingen. Där berättas nämligen
mandarinen Fum-Hoams olika äventyr. Till sin
uppränning var denna saga en orientalisk
själavandringshi-storia. Fum-Hoams själ har under århundradenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
