Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra tillfällen, det senare litet vidgas, jämte hela
figurens förminskning.»
Detsamma är genomgående fallet i hela detta
kapitel. Intet bestämt utsäges; replik står emot replik.
Almqvist har egentligen i denna scen roat sig med
att låta två pedanter tala rotvälska, och han gör
grundligt narr av dem båda, på samma gång som
han insinuerar för läsaren, att Tintomara är androgyn.
Något direkt och bestämt uttalande om hennes kön har
Almqvist icke gjort, men det är lätt för läsaren att
av hans indirekta uttalanden själv lägga tillsammans,
att hon är kvinna. Fadern har aldrig hyst någon
tvekan om hennes kön; konung Gustaf och baron
Essen icke heller (se den senares replik, orig. uppl.
p. 481). Det är endast, då hon uppträder i mansdräkt,
som hon blir tagen för en gosse.
Slutligen har Tintomara liksom vissa av dessa
för-vandlingsfigurer t. ex. djävulen något visst demoniskt
över hela sitt väsende — ett drag, som är genomfört
på flera olika sätt och i vissa fall så fint, att jag icke
tror man tidigare observerat det. Detta demoniska
framkommer redan i hennes djurlika egendomligheter.
Hon är underbart vig. »När hon klättrade uppåt
behändigt och vigt, såg det ut som hon hade fyra
händer och inga fötter; men när hon stundom sprang
nedlutad genom skogsdalarna, tycktes det snarare
vara fötter alltsammans och inga händer.» På samma
sätt förhåller det sig med hennes »graciösa gest, full-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
