Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nere i skosen) upp dit bort till kyrktornet; — men
ack... även på kyrkans spets satt en — kula.»
Och slutligen antydas dessa astrala förhållanden
ännu en sång, då skotten gått av:
»Röken (från gevären) bildade ett ljust, blågrått
moln, som av en lätt vind drevs fram under trädets
krona och alldeles omhöljde fången. Men i vågiga,
ringlande gestalter förtunnade molnet sig snart
alltmer och började uppåt insvepa hela den övre delen
av trädet, med grenar och löv, i en darrande dimma.
Fången själv syntes likväl ej ännu genom doftet.»
När röken lättat, skyndar hovet fram för att i
triumf nedlyfta sin älskling, men med förfäran finna
de Tintomara skjuten:
»Allas ögon stodo som spända gevär emot trädet
och sköto blickar på blickar; dock höjde sig stundom
några av de äldsta gardisternas ögonkast upp emot
den västra sidan av Himlavalvet, där de i skyarne
sågo ett vidsträckt rödspräckligt skimmer med vassa
hörn och kanter av purpur utbreda sig över avlägsna
skogar bortom Solna. Vid åsynen av alla dessa
blixtlika karminflammor, tätt genombrutna av mörkröda
strimmor i zickzack på himmelen, skulle man vid andra
tillfällen hava utropat: så intagande vackert väder det
är i afton, blir det ändå säkert blåst i morgon eller
iramdeles. Men denna anmärkning gjorde nu ingen
gardist, ingen varelse, ingen människa, ingen enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
