Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Larsson som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarhet och förtätas till syn, ungefär som bilden av
ett landskap kan fångas på en sekund vid skenet av
en blixt. Mycket i hans produktion talar dessutom
direkt om hans estetiska intressen, framför allt
kanske hans Poesiens logik, där han så finkänsligt
utreder lagarna för det estetiska livet.
För övrigt har han också utgivit ett häfte dikter
på vers och prosa, som vittnar om ett inre behov
att i denna form fånga och fasthålla ögonblickets
stämning eller fixera ett minne. Det kan nog hända,
att man, här icke alltid finner yrkespoetens mera
bländande och omväxlande formgivning; vill man
uppnå den, är det väl nödvändigt att så gott som
uteslutande ägna sig åt att i rytm och rim återgiva
själens syner. Man måste då för att uppnå och
bevara den yttre övningen göra Victor Hugos valspråk
till sitt: nulla dies sitte ttned. Möjligt också, att
författaren icke alltid lyckats giva ett större
allmänintresse åt de ämnen, han här behandlar; men allt
är äkta, ord utan mening finnas icke. Fördjupar man
sig i dessa dikter, fängslas man av det ömsinta och
finkänsliga i uppfattningssättet. Vad författaren
framför allt uttrycker i dessa dikter är kärleken till
hembygden, en längtan tillbaka, som i dessa rader:
Alltför vackert blev det i stan, det stod icke att
stanna.
Grenarna hängde där tunga av löv över planken och
minde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
