Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Larsson som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrar i tankarna på de gamla vägarna och stigarna,
dröjer med välbehag vid den gamla kyrkan, i
vars höga almar kråkorna hålla sin kraxkonsert.
Och människorna komma, gamla och unga, rika och
fattiga, läsare och världsliga, »misar» och rackare,
»ty i ingenting skall vår socken stå efter andra».
Här komma vagnmakaren och »skräddaren vid
vägen», här har ni »5-an» och »Bakvången» bland
gästerna vid mors blåblommiga kaffekoppar, här
träffar ni traktens frälsta och världens barn, prosten och
predikanten och doktorn och får en aning om
»frågorna» och det ofog, som också de kunna ställa till
biand menigheten; och här har ni Pernilla med sitt
livs tragiska händelser och »Storemor» och många
andra. Och lite varstädes stöter man på Per
Knutsson, storbonden, söderslättingen i hela sin prakt, med
mycket världsligt förstånd och klokhet, icke lätt att
fjälla och icke lätt att locka nien godmodig, human
och full av saftig humor. Långt om länge får ni
också »Spissens» historia, och hur han sökte lura
Bertil på hans »tvårakornslott».
Men det skulle vara lönlöst att söka giva en
föreställning om innehållet i denna bok. Här om
någonsin beror allt på framställningssättet. Det kan
förefalla nog så konstlöst. Det kan tyckas, som om
författaren endast lät pennan löpa som den ville och
berättade i spridd oordning, vad som dök upp i hans
minne. Han resonerar och tar tillbaka, kommer icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
