Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Pariserpojke i kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand om den döende, unnar han sig själv någon vila.
Fem dagar iar han på sjuktåget från fronten ned till
en liten stad i Anjou, innan han når fram till
sjukhuset, men sedan stunda härliga dagar mellan
snövita lakan och betjänad av hjälpande kvinnohänder.
Snart är han här lika omtyckt och lika hemma som
över allt eljest.
Men sötebrödsdagarna taga slut. Han förklaras
för frisk och kommer till den tråkiga kasernen, där
han icke har något att göra. Hans ursprungliga
mening hade varit att strax låta ånyo utskriva sig. Men
han blir förargad på en grötmyndig adjutant, hans
parisiska motsägelselusta väckes, och han förmår
läkaren att förklara honom oduglig för krigstjänst Ny
sorg — han får då icke lägga hand vid något och
har tråkigt, men räddar sig genom att bjuda
vederbörande rullskrivare på en liter vitt vin och blir åter
hastigt och lustigt mobiliserad. Det vimlar i denna
skildring av rent farsartade, äkta franska scener ur
administrationen. Icke mindre komiskt är hans
hastiga besök i Paris, där han legitimerar sitt
förhållande till sitt barns mor och ger fantastiska
skildringar om, vad han upplevat i kriget.
Så är han åter vid fronten. Sergeanten mottar
honom med de orden, att det varit bättre för honom,
om han stannat i kasernen, ty här är dödens skog,
»le bois de la tuerie», man kommer ej därifrån, utan
är lika fort stekt som småfisk i flottyr. Gaspards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
