Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Profana element i medeltidens kyrkliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den alldeles försvinner och detta är, såsom redan antydt,
fallet i de flesta af dessa dramer. Och detta är ett drag
af stor vigt, ty i och med detsamma, som djefvulen
borttages ur dramat, lemnar han plats för bofven: ondskan
personifieras i mensklig gestalt, och dermed är första
steget taget mot en sannare psykologisk motivering af
händelserna — ett nödvändigt vilkor för ett verkligt
profandramas framkomst. Någon högre utveckling når väl ej
denna psykologiska motivering i denna grupp af dramer,
men intressanta ansatser till en dylik saknas dock ej helt
och hållet.
Låtom oss nu se till, i hvad mån himmelen, jungfrun
och hennes änglar, ingripa i dessa dramers händelser.
Såsom redan sagdt nedstiger i alla dessa dramer Gud
eller jungfrun minst en gång under styckets förlopp för
att trösta och rädda, förmana eller straffa, men den roll,
som himlen eller jungfrun spelar i dessa dramer, är dock
mycket vexlande. Der finnes en grupp, der hon helt är
centralfiguren, der handlingen saknar allt menskligt
intresse, der ej en scen förekommer, som ej tenderar mot
henne, der allt med ett ord går ut på hennes förhärligande.
Man skulle ej kunna ur ett drama af denna art borttaga
jungfruns roll, ty i och med detsamma skulle äfven
dramat sjelf upphöra att vara till. Ett dylika typiskt
ma-riamirakel är L’évêque à qui Notre Dame apparut (X). Här
är Mariauppenbarelsen så helt centralpunkten, kring
hvilken allt rör sig, att man kan säga, att allt dramatiskt
intresse försvinner: det hela är endast satt i scen för att
motivera en Mariavision. Först ser man biskopen i fromma
samtal med sina klerker, så hålles en predikan och
biskopen prisar vältaligt jungfruns förtjenster. Derefter
beger han sig till sin biktfader, en from eremit, och
berättar för honom, att han nattetid sett honom vid sin
säng, sjungande en ljuflig sång. Eremiten upplyser
honom då om, att han äfvenledes samma natt haft en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
