Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - VI. Medeltidsdramat påverkas af antikdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga antika apparaten: i Philanire berättas hela femte
akten af budbäraren. Likaledes är handlingen oftast en,
hvilket dock är ett mindre väsentligt drag, enär detta
äfven kan vara fallet i rena medeltidsdramer. Lägger
man härtill, att texten vimlar af mytologiska allusioner,
och att diktionen är smyckad med antika metaforer, frågar
man sig kanske, hvad det är, som återstår af det
medeltida i dessa dramer.
Bakom all denna främmande grannlåt skymtar man
emellertid ännu moralitetens naiva medeltidsansigte.
Ämnet är ofta en fait divers, gripen ur tidens hvardagslif i
akt och mening att tjena som moraliskt exempel alldeles
som i de gamla histoires. Så i Bretogs moralitet och i
Philanire. Styckets moral betonas ofta skarpt, och äfven
allegoriska personer spela en mer eller mindre
framstående roll. De uppträdande personerna tillhöra olika
samhällsklasser, ofta de lägre eller medelklassen, hvilket aldrig
får vara fallet i en tragedi. Händelsernas olika moment
försiggå på scenen inför åskådarnes ögon, äfven blodiga
afrättningar och liknande uppträden, som tragedien endast
låter en budbärare berätta. Komiska intermezzon aflösa
de allvarliga scenerna, och slutligen är iscensättningen
ännu den medeltida: skådeplatsen vexlar många gånger
under loppet af ett stycke, och personerna tänkas hela
tiden på scenen, äfven om scenindelningen är iakttagen,
och det således för hvarje gång är angifvet, hvilka
personer som för tillfället uppträda talande och i egentlig
mening upptaga scenen.
Med andra ord, i det stora och hela representera
dessa dramer en fortsättning af de medeltida traditionerna,
och de nybildningar, som förekomma i dem, förändra ej i
väsentlig mån denna deras karakter. Den senare gruppen
af dessa profandramer ansluter sig fullt naturligt till den
föregående, och trots vissa skiljaktigheter höra de
organiskt tillsamman. Att i detalj påpeka dessa likheter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
