Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Dramer af sedeskildrande karakter - 3) Lucelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras subtila utläggningar öfver kärlekens väsende. Man
vore frestad säga, att den användt Lucelle äfven som ett
slags lexikon i preciös konversation, ty i marginalen har
man för läsarens bekvämlighet angifvit de olika ämnen,
som afhandlas: »contre ceux qui s’affectionnent trop à
l’amour» ... »autre definition d’amour». Författaren har
säkert kommit idealet af en konversation på hans tid
tem-ligen nära. Mycken handling växer emellertid ej ut ur
dessa många och långa samtal.
Föremålet för all denna vältalighet, den unga flickan,
i hvilken baronen är förälskad, är dottern till en rik
bankir, Sieur Carpony, och baronen, som är af gammal adel,
har godt hopp, att man med förtjusning skall taga honom
till måg.
Den gamle bankiren uppträder. Det är just hans
födelsedag, och han underrättar oss i en stil, som hvarken
är vers eller prosa, att han är sjuttiofem år och lefvat
utan motgångar:
Déjà soixante quinze fois le flambeau porte-jour a du grand
Zodiaque recommencé sa course depuis mon jour natal iusques à ce jour
d’huy, sans que Fortune m’ait en rien que ce soit nuit.
Det är en fras, hvilken man skulle säga direkt vore
gripen ut ur en af Garniers monologer eller ett af tidens
antikimiterande epos. Och man kan ej påstå, att Louis Le
Jars dragit stor nytta af de egenskaper hos prosan, som
han kämpat för, när han låter en hederlig bankir uttrycka
sig på detta sätt. För sig sjelf prisar han sin lycka, han
har alltid haft medgång, hans dotter är en perla, som ingen
annan vilja har än hans, och hvars hela håg står till »la
lecture, la musique, la poésie».
Han afbrytes af sin tjenare Philipin, som på
betjent-vis lyssnat vid dörren. Han är ej lika belåten med
mademoiselle Fortune, som hans herre, men det har ej stört hans
goda lynne. Han är en riktig putsmakare och man för
att jaga andan ur den mest seglifvade kvickhet. Han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
