Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Profandramat från 1550 till omkring 1600 - III. Dramer af sedeskildrande karakter - 3) Lucelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men särskildt de äldre formerna af dessa dramer, de
historiska äfventyrsdramerna såväl som de historiska
mora-liteterna, hafva troligen ursprungligen varit långt flera,
fast de under tidernas lopp gått förlorade. Skäl finnas
åtminstone, som tala för en dylik uppfattning. Arten kan
ju med säkerhet spåras tillbaka ända till slutet af
trettonhundratalet, och den kan följas ända upp till
femtonhundratalets sista år. Och är det verkligen troligt, att en
genre, som existerat så länge, och som uppträder i så många
variationer, icke skulle varit talrikare representerad? Skulle
den verkligen endast bestå af ett tjugotal enstaka försök,
skilda åt genom stora tidsrymder? Är det månne ej
riktigare att betrakta dessa bevarade dramer endast såsom
representanter för en mångfald förlorade af ungefär samma
karakter. De äro klippspetsar, som skjuta upp öfver
vattenytan och för oss angifva, att här en gång legat, om ej
en verldsdel, så åtminstone en ej obetydlig landremsa.
Från och med 1550 spelades endast sådana dramer
på hotel de Bourgognes scen, men de få dramer, hvilka
äro kvar, kunna omöjligen hafva räckt till för att utfylla
en teaters spellista under femtio år. Vi veta dessutom
icke, huruvida de bevarade dramerna der blifvit uppförda,
om ock sannolikheten mången gång talar derför. Såsom
ofvan antydt, är det också troligt, att profandramer
uppförts der långt tidigare: fakta, som ju tala för, att de hafva
varit långt talrikare.
Men antingen de nu varit många eller få, hafva de
spelat en mycket betydande roll i det franska dramats
utveckling, och man har långt ifrån rättighet att endast
betrakta dem som enstaka försök, hvilka blott ega
kuriositetens intresse. Visserligen är det ej genom sitt
inneboende literära värde, som de kunna göra anspråk på vår
uppmärksamhet: konsten i dem är i allmänhet ringa, och
deras stillöshet är aldrig större än under seklets sista år,
då de vackla mellan rent antik och rent medeltida form,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
