Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämma, det mindes hon ännu. Ibland
när det var mörkt trodde hon sig för-
nimma en sakta hviskning: »Stackars
min lilla fuling». Så brukade hennes
mamma kalla henne och det lilla för-
klenande ordet blef hennes· käraste
smeknamn. Hon ville att hennes far
och alla som höllo af henne skulle
kalla henne — »fulingen». — Be-
nämningen spred sig: snart kallades
Frida Holm allmänt så.
. . . Och nu var hon förlofvadi —
Hon visste knappt själf hur det hade
gått till: det var så underbart alltihop.
— Hon kunde icke förstå att hon för-
tjänat så mycken lycka. Den kom så
oväntad, så mycket större och rikare
än hon drömt om —- och just då hon
nästan upphört att hoppas därpå.
Frida hade redan varit »ute» i socie-
teten i tre år och tyckte inte alls att
det var roligt. Hon hade aldrig fått
»sitta» på någon bal äfven när det
var ondt om kavaljerer och dussintals
vackra, fattiga flickor fingo »klä vägg» .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
