Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
efter — och när det dödströtta djuret
flämtande kröp i land, fick han fatt i
det igen.
Då slickade katten hans hand . . .
en stum bön om försköning.
Hu! så vedervärdigt! Kräket hade
då rakt ingen ambition. Göran rodde
ut igen —- längre bort. Katten såg
så utmattad ut med det våta skinnet
klibbande fast vid de magra refbenen,
— den kunde nog ej ha kraft att simma
i land en gång till! För säkerhets
skull tog Göran upp sin näsduk och
band hårdt till framtassarne. Så reste
han sig upp med blixtrande ögon i
det stolta medvetandet af gryende man-
nakraft. Han hade förmågan att pina
ett svagare väsen . . . han var Skapel-
sens : Herre I —
Med en nobel gest slungade han
katten långt ut i sjön.
Plums !
Den sjönk likt en sten. En liten
krusning på vågen och det fanns ett
lidande väsen mindre på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
