Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Tystnaden bief olidlig. Göran reste
sig för att gå.
I afskedets stund såg fulingen på
honom med sina förgråtna ögon ... ur
hennes beklämda hjerta trängde fram
två ord . . . »Stackars dul» —
Hul Det var precis som när kat-
ten slickade hans hand. Han erfor en
rysning af vedervilja. Göran förstod
ej att i Fridas själ vreden öfver att
hon blifvit så behandlad — helt dött
bort i sorgen öfver att han kunnat
handla så . . .
Han erfor för henne det våldsamma
förakt, som den kvinna förtjänar, hvil-
ken i sin kärlek finner kraft att förlåta
— det oförlåtliga . . .
Så skildes de två.
Nu satt Frida ensam i den lilla sa-
longen, der hon tillbragt så många
glada, sorgfria timmar. Hon satt en-
sam och hennes hjerta var tungt.
Det ringde på tamburdörren. Hon
ville ej taga emot besök. Men —- det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
