Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
»Det är telefonbud från sömmerskan.
Fröken kan inte få profva i morgon.»
Frida stirrade på husan. Det var
ju Kristin ! — Det var högst egendom-
ligt. Hon såg sig ikring i rummet.
Der stod soifan . . . och divansbordet.. .
och skåpet. . . allting precis som van-
ligt. Det var ju samma rum som hon
bodde i när hon lefde. . . Hur kom
det sig? Då fylldes Fridas själ af ån-
gest. Yar hon då inte död? — Hon
nöp sig hårdt i ena armen. Det gjorde
ondt. Då förstod fulingen med fasa
att hon lefde ännu.
Frida sprang upp. Det var omöjligt
att sitta stilla. Hon blefve tokig. Hon
började gå af och an likt en fånge i
sin cell. Det var som kretsade gamar
kring henne i luften, färdiga att slå
ner. Hvart kunde hon fly de olidliga
minnenas skara?
Det var ej sin sköflade framtid hon
sörjde. Morgondagens fröjd och ve
stå i Guds hand. Mänskorna måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
