Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett genmäle till docenten Herrlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda betrakta inkarnationens afslutning, såsom nå-
gon katastrof. För oss är döden, helt enkelt öf-
vergången till en högre existensform . . . Bör man
sörja öfver att puppan utvecklar sig till fjäril?
Vi betrakta ej denna jord som vårt hem. Vi
lefva i verlden — men vi tillhöra den ickel Vi
vänta tåligt på den stund, då det behagar Gud att
slita materiens fjättrar, hvari vi ännu delvis äro
fångna, och använda den pröfvotid, som återstår
oss, i oaflåtligt arbete på vår andes utveckling.
Vi erhålla riklig hjelp af våra äldre bröder, de
o-inkarnerade andarne, och söka efter bästa för-
måga att fylla våra pligter mot våra medfångar
och mot våra illa misshandlade yngre syskon,
djuren.
När tiden för oss är inne att afkläda vårt ut-
slitna, kroppsliga ytterplagg, emotse vi med lugn
förtröstan detta smärtfulla ögonblick, som för oss
icke innebär vår personlighets tillintetgörelse, utan
endast ett ombyte i vårt existenssätt. Vi drifvas
icke af ett oundvikligt öde in i »det stora okän-
da». Vi glida med leendet på läpparne in i en
verld, der vi icke äro främlingar, men der älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
