Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ett ögonblick framför kafé
Maximilians glasdörrar — så gick han in.
Öf-veralt fullt af folk, alla
carambol-biljar-derna upptagna; att hans sedvanliga ’stol
vid den förgylda spegeln icke var ledig,
retade honom särskildt. Just där hade
placerat sig ett sällskap damer och herrar,
hvilka tyktes roa sig ofantligt. Det
plågade honom att höra huru det ena
klingande skrattet aflöste det andra.
Damernas ljusa regnkappor lågo
tillhaka-kastade öfver soffkarmen, herrarne rökte
och fylde ideligen glasen till bräddarna
med det lätta, röda vin, som stod kvar
efter middagen, ifet hade säkert varit
en fin middag! Och lika säkert var, att
sällskapet bestod af idel inskränkta
människor. som ingalunda förtjänade en sa
fin middag. Detta retade honom — han
hade förtjänat den, så sant som han var
ämnad till en rik man, med rik-mans
vanor, fastän fattig af rent misstag.
Värdens välvårdade polisonger, som skymtade
bakom buffeten. retade honom också.
Han nickade igenkännande åt markören,
gjorde en anmärkning om en af köerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
