Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemma igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
februari hade de rest för att bevista en stor läkarekongress
i London, och vissa saker, som fröken Cornelia gärna ville
bringa på tal, hade ägt rum i The Glen under deras
frånvaro. Först och främst hade en ny, talrik familj flyttat
in i prästgården. Och vilken familj! Det finns många
underliga djur i Vår Herres hage. Fröken Cornelia
ruskade på huvudet åt den flera gånger, medan hon gick.
Susan Baker och forna tiders Anne Shirley sågo henne
komma, där de sutto på Inglesides stora veranda och njöto
av skymningsstundens behag. Små sömniga
rödhakesångare kvittrade ännu uppe i lönnarnas skumma kronor, och
påskliljornas blekgula kalkar avtecknade sig matt mot den
gamla vittrande, röda tegelmuren, som omgav gräsplanen.
Anne satt på verandatrappan med händerna knäppta
över knäet, och i den vänliga skymningen såg hon så
flickaktig ut som en mor till många barn har rätt att göra.
De vackra, grågröna ögonen, som blickade nedåt vägen
från hamnen, voro lika fulla av drömmarnas skimmer och
strålglans som förr. Bakom henne i hängmattan låg Rilla
Blythe hopkrupen, en liten tjock och fet sex års tulta, det
yngsta av barnen på Ingleside. Hon hade lockigt rött hår
och ljusbruna ögon, som alltid brukade snörpas ihop på ett
lustigt sätt, när fröken Rilla behagade somna.
Shirley, »vår lille brune gosse», som han kallades i
familjen, satt och sov i Susans famn. Han bar verkligen skäl
för sitt smeknamn. Han var brunögd, brunhårig och
brunhyad, mycket rödblommig i sitt lilla ansikte, och han var
Susans lilla hjärtegryn. Efter hans födelse hade Anne länge
legat sjuk, och Susan skötte om lillen med en moderlig
ömhet, som inte kommit något av de andra barnen till del,
hur mycket hon än var fäst vid dem. Doktor Blythe sade
en gång, att hade inte hon funnits, skulle den lille gossen
aldrig ha förblivit vid liv. Och han borde väl veta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
